In words

Visst känns det svårt att få ett grepp om verkligheten när du är så
lycklig som du aldrig ens kunnat föreställt dig, precis så känner jag nu.
Försöker se meningen med det hela att efter att som gjort ont och
alla som sårat är det äntligen min tur att må bra och vara lycklig
med de personerna jag älskar över allt annat.

Kan inte säga något annat än att jag är tacksam, för allting och
jag menar det verkligen jag trivs så otroligt bra i skolan
trotts allt som hände förra hösten. Har fantastiska vänner,
en familj som alltid ställer upp och en underbar pojkvän.
Mer än så i livet behöver jag inte, ni är bitarna i mitt pussel
och jag vill aldrig förlora någon av er.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0