Man vet aldrig vilken dag som blir den sista..

Angående bil kraschen, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv men så här knappt
två dagar efter är väl ändå hyfsat samlad men fortfarande svårt att förstå vad som hänt. Efter allting när poliserna släppte av oss vid stationen, så har aldrig nog aldrig varit så glad över att se Kevin. Kastade mig i hans armar och bara grät, jag menar vi kunde ha dött.. Helt seriöst, inget jag sitter och driver om och hittar på.. Poliserna sa det att vi hade änglavakt. och det hade vi verkligen, är otroligt glad att alla klarade sig och att det gick så pass bra som det gjorde. Lyckades även få lite sömn i natt, vilket verkligen behövdes..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0