Amanda Johansson

Skulle så gärna ta en paus ifrån allting nu men samtidigt inte, allting känns så förvirrande men ändå så självklart, jag mår bra men ändå dåligt. Jag vet inte vad jag är ute efter just nu, men något jag längtar efter är att få vara alla tjejer igen sitta en sommarkväll och bara umgås eller gå ut och dansa. Jag saknar det, men ändå har jag tagit avstånd från allting sådant ett tag vet inte om det är för att jag har varit borta i mig själv om ni förstår vad jag menar.. Vet liksom inte vart jag haft mig själv eller vad jag känt, men nu tror jag ändå allting börjar klarna och jag börjar äntligen få en klar bild på hur jag vill ha det. Vill även säga förlåt till er om jag gjort er besvikna eller om jag sårat någon med allting den sista tiden, men det ska bli ändring på det här nu. Om inte annat är jag besviken på mig själv. Jag önskar att jag alltid skulle kunna öppna mig och berätta vad som är fel, men är väl rädd trots att min tillit ligger på er till 110%, mitt fel igen. Vill inte att ni ska se mitt dåliga, svaga eller ledsna-jag, vill alltid att ni ska se mig som den jag vill vara. Ni är mina vänner & familj ni går före allt annat, jag ska verkligen göra mitt bästa trots att jag vet att det här inte alltid kommer vara det lättaste, att lägga alla känslor och funderingar bakom mig och gå ut med ett leende, men för eran skull ska jag försöka. För det är ni värda.